Det här är ett skötselråd som tar upp skötseln av arten Kungspyton, Python regius. Amerikanska namn: Royal Ball Python, Ball Python. Europeiskt namn: Royal Python.
Ursprung:
Kungspytons lever i centrala och västra
Afrika och de flesta kungspytons i fångenskap kommer
ursprungligen ifrån Ghana eller Togo. De lever i savann,
kalhygge och öppet landskap och trivs inte i tät skog. De
är främst marklevande, men solar och rör sig även på låga
grenar.
Utseende och beteende: Kungspytons tillhör släkten
pyton-ormar och är medelstora och kvällsaktiva.
Kungspytons är mycket vackra med det typiska markerade
pytonhuvudet, fläckig brun-gul kropp och ljus, nästan vit,
mage. Unga kungspytons är ofta lite ljusare än vuxna.
Huvudet är välmarkerat och ungefär en tredjedel så stort
som kroppen, det har även värmegropar runt munnen - ormen
använder dem för att hitta sitt byte. Ögonen har inga
ögonlock och ormen ser inte heller särskilt bra - som hos
alla ormar. Öronen är innanför skinnet och ormen reagerar
framför allt på vibrationer, man har tidigare trott att
ormar var helt döva, men numera anser många att de kan
höra, men rätt dåligt.
Tungan är lång och smal och tvådelad på slutet, ormen
använder den för att lukta på luften och föremål, ormen kan
känna lukten av en mus på mycket långt avstånd och de två
tungspetsarna används för att känna av vilket håll lukten
kommer ifrån.
Kungspytons är helt ofarliga och ogiftiga. De är vanligtvis
mycket lugna och icke aggressiva ormar, som rullar ihop sig
till en boll när de blir rädda (därav det amerikanska
namnet) och gömmer huvudet.
De har små "sporrar" runt analöppningen, som ser ut som små
taggar, både honor och hannar har dessa sporrar, de tros
vara resterna av ben från när de blev ormar istället för
ödlor. Man tror även att hannarna använder sporrarna till
att stimulera honan vid parning.
Längd/Vikt:
En nykläckt kungspyton är 28-49 cm
lång, vanligtvis runt 40-43 cm och väger 40-70 gram.
De växer relativt snabbt, runt 30 cm om året och blir
runt en meter inom tre år. De blir könsmogna vid
1,5-2,5 års ålder. Som vuxna blir de 110-150 cm långa,
och väger runt 1,3-2,5 kilo. Honorna blir oftast
längre och större, man har hittat kungspytons som
varit 180 cm långa.
Kungspytons blir runt 20-30 år gamla, den
äldsta man känner till blev över 47 år gammal och fanns på
Philadelphia Zoo. Det är med andra ord ett stort projekt
att skaffa en kungspyton och man bör tänka igenom om man
vill ägna nästa 20-30 åren av sitt liv åt en orm.
Inköp:
Köp en kungspyton som är uppfödd i fångenskap! Köp aldrig
en viltfångad. Viltfångade kungspytons matvägrar oftast
mycket länge, har parasiter och har mycket svårt att vänja
sig vid livet i fångenskap. Kungspytons är Cites-listade
(appendix 2) så du bör få med ett intyg på att ormen är
fångenskapsuppfödd, när du köper ormen.
Du kan köpa en kungspyton från en djuraffär, uppfödare,
privat uppfödare, på ett expo, eller genom en annons från
privatperson. Priset varierar mellan 700 och 2000 kronor.
Köp inte den billigaste, utan försök hitta en försäljare
som har friska djur, som ger dig ett intyg på att den är
fångenskapsuppfödd och som kan svara på dina frågor. Ha
alltid terrariet klart, inrett och med rätt värme innan du
köper din orm! Det kan ta flera dagar att finjustera
temperaturen.
Att titta på när du väljer orm:
Först och främst bör du se på omgivningen, verkar de andra
djuren av samma försäljare friska, ser alla terrarium bra
och fräscha ut?
* Titta inne i munnen på ormen, håll ormen bakom huvudet
med din ena hand och dra försiktigt skinnet under käken
bakåt, så munnen öppnas lite. Undvik ormar som har bubblor
eller missfärgningar och beläggningar i och runt munnen.
* Ögonen ska vara klara och se friska ut. Är ormen på väg
att ömsa bör båda ögonen vara lika grå/blå.
* Undersök hela kroppen på ormen, har ormen utbuktningar,
insjunkningar eller liknande på kroppen är det ett tecken
på brutna revben och andra skador. Kroppen ska vara slät
och fin utan skador.
* Undersök undersidan av ormen, den ska vara ljus och fri
från skadade fjäll, avföring eller kladd runt
analöppningen.
* Leta efter fästingar eller kvalster, små prickar som
knappt syns och som rör sig på ormen och på dina händer
efter hantering. De kan synas runt ögonen och nosen. Du kan
köpa en orm som har parasiter, men då måste du behandla
ormen omedelbart efter inköpet - det kan ta tid och vara
besvärligt och du måste vara helt säker på att ormen blir
frisk innan du låter den bo med eventuella andra ormar.
Terrarium
Ett terrarie för en orm bör vara av helglas
eller trä och glas och vara helt rymningssäkert.
Ventilation bör finnas antingen i båda sidorna, eller
längst ned framtill och högst upp baktill,
ventilationshålen bör vara täckta med nät som sitter
ordentligt fast. Terrariet bör ha skjutdörrar som alltid är
låsta med ett terrarielås.
En kungspyton är rejält stark och kan buffa upp
skjutdörrarna till ett terrarium, om de inte är låsta.
Likaså kan de lätt trycka bort ett nättak som inte sitter
fast ordentligt. Underskatta inte hur starka och skickliga
de är.
Storlek:
Terrariet bör vara minst lika långt som ormens längd,
hälften så djupt som ormens längd och 75% av ormens längd i
höjd. Dvs 1x05x0,75 (LxDxH) gånger ormens längd, tänk på
att ormen växer. Ett par kan leva på samma mått, ett par
där den största ormen är 140 cm, bör med andra ord bo i ett
terrarium som är minst 140x70x100 cm. Dessa mått är allmänt
rekommenderade när det gäller kungspytons och är minimått i
tex Tyskland.
(Det kan tyckas stort, i jämförelse med jordbruksverkets
minimimått, men en kungspyton har en mycket kraftig kropp
och tar därför upp en mycket större procent av bottenarean
än tex en majsorm med motsvarande längd. Jordbruksverkets
mått är alldeles för generella och alldeles för små.
Dessutom ska vi aldrig glömma att de är minimimått.)
Baksidan och gärna en av sidorna, bör täckas så att ormen
känner sig tryggare.
Inredning:
Gömställen: En kungspyton behöver flera
gömställen. Du kan använda icke genomskinliga plastlådor
med ingångshål, bitar av korkbark, eller upp och nedvända
skålar, du kan göra egna gömställen av lera eller liknande,
osv. Du får göra nya gömställen allteftersom ormen växer.
Ormen bör få plats i boxen, men boxen ska bara vara lite
större än ormen, så att han kan ligga och känna kanterna
runt omkring sig med kroppen för att känna sig trygg.
Det behövs flera stycken gömställen i terrariet, ett i den
varma delen där ormen kan ligga efter att ha ätit och
smälta maten i värme i lugn och ro, ett i kalla delen av
terrariet, och minst en fuktbox för att underlätta ömsning.
Fuktboxen görs av en plastlåda eller liknande med ett väl
tilltaget (och inte vasst) ingångshål. Inne i lådan har du
någon form av fuktig botten, en svamp, wettextrasa eller
fuktad mossa. Fukta lådan dagligen.
Gren: I terrariet bör det även finnas
grenar, både horisontella och halvt vertikala grenar, gärna
flera stycken och i olika tjocklekar. Sidenväxter eller
äkta blommor gör både att terrariet blir vackrare och gör
terrariet trevligare (ökad trygghet samt lite stimulans)
för ormen.
Vattenskål: Det ska alltid finnas fräscht vatten i
terrariet, vattenskålen bör vara så stor att ormen kan bada
i den, med hela kroppen.
Stenar: Det bör finnas stenar eller
liknande skrovliga föremål som ormen kan använda sig av när
han ömsar.
Värme:
Ha alltid minst en termometer i terrariet, en digital
inne-ute-termometer med en liten mätplupp samt med max- och
mintemperatur är det bästa. Temperaturgradienten i
terrariet bör ligga på 27-30 grader. En varmare solplats
ska finnas på 32-36 grader, den varmare delen bör inte
täcka mer än en tredjedel av terrariet.
På natten kan temperaturen sjunka till 23,9-26
om en varmare solplats finns tillgänglig även på natten.
Tänk på att temperaturangivelserna gäller lufttemperaturer,
om värmen ligger på 30 grader endast på värmemattan och det
bara är 24-25 grader i luften, duger det inte. Placera inga
lampor så att ormen kan komma åt dem och bränna sig.
En infraröd reptillampa som inte stör ormen kan
vara bra att använda på natten för att få värmen att bli
bra och för att kunna se ormen. Keramisk värmare och
värmeatta är också ett bra alternativ. Använd inte
värmestenar eller värmegrenar.
Ljus:
Du bör ha en lampa på dagtid, så att ormen får en bra
dygnsrytm, och för att lättare få upp värmen. Du kan ha den
på 12 timmar dag och 12 timmar natt. (Vissa anser att en
fotoperiod är nödvändig, dvs 13-14 timmar dag på sommaren
och 10-11 timmars dag på vintern, om man vill avla sina
ormar. Dock är dygnsrytmen nästan identisk så nära
ekvatorn, och inga bevis finns för detta.)
Du kan ställa lampan på att tändas tidigt på
morgonen, så att den släcks vid 6 på kvällen och du kan
njuta av att se ormen röra sig inne i terrariet på kvällen
när du kommit hem från jobb/skola.
Substrat:
I början bör du ha din kungspyton på
tidningspapper/hushållspapper. Det är då lätt att rengöra
terrariet och lätt att se eventuella problem och sjukdomar
hos ormen. Unga kungspytons kan även få i sig delar av
substratet när de äter annars, och bör därför vara på
papper.
När ormen har acklimatiserat sig eller växt till sig, kan
du använda pinjebark eller täckbark som bottensubstrat,
eller fortsätta med papper. Undersök ormen regelbundet och
se till att ingen liten bit bark har fastnat i halsen eller
munnen på den. Använd absolut inte ceder och se till att
det inte finns bark från ceder inblandat i den bark du
använder, undvik även pinjebark med stark lukt, ceder
innehåller oljor som är giftiga för ormar. Använd inte:
sand, grus, kattsand och hyvelspån kan bland annat orsaka
sjukdomar och skada huden på en kungspyton.
Fuktighet: Luftfuktigheten i terrariet bör ligga på runt
50-60% och en fuktbox (se ovan ang. gömställen) ska alltid
finnas tillgänglig och fuktad.
Föda:
Kungspytons är ökända för att
matvägra. Detta gäller dock framför allt viltfångade
exemplar som har matvägrat i upp till 22 månader (!)
eller tills de svälter till döds. Vilda kungspytons
äter inte samma föda som de möss vi ger i fångenskap
och därför kan de vara svåra att "lära om".
Fångenskapsuppfödda kungspytons har sällan dessa
problem, och hos dem är den vanligaste anledningen
till matvägran felaktig temperatur eller för mycket
hantering.
Matning: Tänk på att mata ormen på
kvällen, eftersom de är nattaktiva. Köp frysta möss, tina
upp så många du behöver genom att lägga musen i en
plastpåse och sänka den i varmt vatten, fyll på med varmt
vatten då och då tills musen är helt upptinad och lite
varm. Använd en metallpincett, tag musen i svansen och
dingla med den inne i terrariet framför ormen, så hugger
han den förmodligen direkt. Lägg annars in den i terrariet
över natten. Äter ormen inte bytet bör det slängas nästa
morgon, det kan inte användas igen. Hantera inte ormen det
första dygnet efter matningen.
Mata alltid döda bytesdjur, en levande mus eller råtta kan
skada ormen med sina vassa tänder, det finns fall där möss
har dödat ormar.
Nykläckta och unga kungspytons: Nykläckta
ungar äter oftast för första gången efter sin första
ömsning, 1-2 veckor efter kläckningen. Unga kungspytons bör
utfodras var 5:e till var 7:e dag. Nykläckta bör få en
matbit i lämplig storlek - kroppen på musen bör vara lite
mindre än ormens tjockaste del. I början äter de små
musungar och sedan kan de börja äta större och större möss
allteftersom de växer. Vid var tredje matning bör du pudra
på ytterst lite reptilvitaminer.
Vuxna kungspytons: Här säger folk olika.
Alternativ 1: 2-3 matbitar som möss eller råttungar, var
12-20:e dag.
Alternativ 2: En större matbt, tex en liten råtta, eller en
stor mus var 7-10 dag.
Vad som är rätt kan bara du besluta, växer ormen
fortfarande någorlunda fort, eller rör sig mycket och
därför inte riskerar att bli fet, mata en gång i veckan. Är
ormen rejält stor och rund, kanske det räcker med var 12-15
dag. Var 20:e dag tycker jag låter sällan. Mer sällan än så
rekommenderas inte.
Honor som är gravida eller precis har lagt en kull bör
matas en gång i veckan. Mata hellre ett för litet byte än
ett för stort, ormen kan bli rädd och börja matvägra om det
fått ett för stort byte. Många anser att ett större byte
(tex liten råtta) är bättre än två lite mindre (halvstora
möss) för att det blir lättare för ormenat smälta ett byte
än flera.
Fetma: Ett för litet terrarium och för
mycket mat kan göra att ormen blir för fet. Tecken på fetma
är uttänjt skinn, så att skinnet mellan fjällen syns,
svårigheter för ormen att slingra ihop sig och veck i
skinnet om ormen ligger stilla länge. Minska mängden mat
långsamt.
Skötsel:
Varje dag får ormen nytt
fräscht vatten att dricka. Ägaren bör även titta
igenom terrariet lite snabbt (går att göra utifrån
utan att störa ormen), kontrollera att ormen verkar må
bra och att ingen avföring finns i terrariet. Avföring
städas bort omedelbart så fort den upptäcks.
Det går bra att hantera ormen korta stunder 1-2 gånger i
veckan, då försäkrar man sig om att ormen mår bra, och att
den senaste ömsningen gick bra. Detta ska dock inte göras
om ormen inte äter bra, eller precis när ormen är inköpt,
ormen bör ha ätit minst fyra gånger i rad utan problem
innan man hanterar dem direkt efter inköp, byte av terrarie
eller annan form av stress.
En stressad kungspyton rullar antingen ihop sig till en
boll eller försöker förtvivlat att fly från ägaren. Ormen
kan även ställa sig i attackposition och/eller väsa
hotfullt. De biter ytterst sällan, unga kungspytons är mer
benägna att försöka attackera än äldre.
Tänk på att alltid låsa terrariet med ett terrarielås för att hindra ormen från att smita. Ibland kan glasen följa med lite när man stänger det, om låset sitter tajt, se då till att det inte bildas en springa där ormen kan ta sig ut. Ta för vana att kontrollera att dörrarna är ordentligt stängda innan du går ifrån terrariet.
Vanliga problem:
Ömsning: Då och då kommer ormen att bli matt i
färgen, men det mest tydliga tecknet är att ögonen blir
grumliga, de ser grå eller blåaktiga ut, kan se ut som
kvicksilver, och några dagar senare börjar ormen ömsa.
Huden glider av från nos till svanstipp och ormen buffar
med nosen och trycker sig mot föremål för att få av sig
huden.
Om ormen inte ömsar all hud i ett stycke, tyder
det på att något är fel tex: för låg luftfuktighet, stress,
matbrist, uttorkning. Behandling: Bada ormen, höj
luftfuktigheten, se över temperaturen i terrariet. Se till
att ögonen ömsas ordentligt.
Luftvägsinfektion: Håll utkik efter
bubblor runt och i munnen, konstiga ljud och klickande när
djuret andas. Ta ormen till veterinär.
Munröta: Håll utkik efter beläggningar
och/eller missfärgningar inne i munnen. Ta ormen till
veterinär.
Skador på fjällen: En orm som kan komma åt
en varm lampa eller som bor för trångt och därför buffar
med huvudet mot ventilationsnät, dörrar eller liknande, kan
få skador på fjällen. Fjällen kan bli missfärgade eller se
skrynkliga ut, i bästa fall ser ormen bra ut igen efter
nästa ömsning, i värsta fall har den kvar skadorna för
livet. Åtgärda omedelbart det som orsakad skadorna: större
terrarium, bättre temperatur, sätt för så att ormen inte
kan skada sig mot lampan.
Kvalster: Små svarta, röda eller bruna
prickar som rör sig på ormen. Kvalstrens vita avföring kan
synas runt huvudet och på kroppen på ormen. Kontakta din
veterinär. Hygienen är viktig när ormen behandlas,
terrariet måste städas ytterst noga varje dag, en idé är
att ha två terrarium och flytta ormen mellan dem varje dag,
de veckor ormen behandlas. Kvalster kan vara besvärliga att
bli av med.
Respekt för omgivningen:
Ormskräck: Många människor har någon form
av ormskräck. Vissa tycker bara att ormar är obehagliga och
vill helst inte ta i en eller ha en själv, förmodligen ett
genetiskt arv från förfäder som levde i närheten av farliga
ormar. Andra är riktigt rädda för ormar och har fobier som
inte är lätta att bota. Respektera alltid ormskräck. Många
(om inte alla) som är riktigt rädda för ormar är det på
grund av negativa minnen, någon välmenande förälder som
skrämt barnet för ormar för att undvika huggormsbett, någon
oansvarig ormägare som skrämt personen med en orm - idioti.
Andra tycker bara att ormar är otrevliga och förstår inte
hur folk kan ha ormar som husdjur. Gör ditt bästa för att:
1. Respektera ormskräck. Vifta aldrig med din orm i
ansiktet på någon, ta inte ut ormen ur terrariet om du har
någon som är rädd för ormar på besök, visa istället att det
terrariet är ordentligt låst och att det inte finns något
att oroa sig för.
2. Om du har besök av någon som bara är lite rädd för
ormar, berätta saker om ormen (och visa om personen vill)
kul detaljer, som sporrarna, värmegroparna på huvudet och
annat, så att personen får ett positivt minne av en orm.
Erbjud dig att ta fram ormen och visa upp den - men håll
ormens huvud borta från personen. Kanske vågar han/hon
klappa ormen försiktigt? Visa respekt.
Rymningar:
Se till att terrariet är rymningssäkert och ge inte ormen
en chans att rymma. Om du åker någonstans med ormen - se
till att du har den i en helt rymningssäker behållare. Då
och då slarvar oansvariga ormägare med sina ormar vilket
ger rubriker i tidningar och organisationer som vill
förbjuda hållande av orm får ny fart. Ta ditt ansvar för
att ge folk en positiv bild av ormar och ormhållning och se
till att Du inte gör att ormägare återigen får negativ
publicitet.
Myter om ormar:
* Att de aldrig dör. En mycket gammal myt som kom sig av
att folk såg ormar som var alldeles grå och sedan nästa dag
låg ett gammalt skinn på marken och ormen såg helt frisk
ut.
* Att tungan är vass och kan stickas. Fel, ormens tunga
känns knappt när den slickar på dig, den kittlar bara till
lite som en fjäder.
* Att ormar är slemmiga. Ormar är inte klibbiga eller
slemmiga, de är blanka på grund av de vackra fjällen och är
helt lena och torra.
* Att ormar aldrig sover. Ormar blundar aldrig (på grund av
att de inte har ögonlock) men de sover ändå.
* Att ormar är onda. En orm är inte mer ond än en katt, de
jagar båda möss och fåglar eller hur?
Källor:
"The ball python manual" av Philippe de Vosjoli, Roger
Klingenberg, David Barker, Tracy Baker.
"Ball pythons, habitat, care and breeding" av Stefan
Broghammer
"Pythons, a complete pet owner's manual" av Patricia
Bartlett, Earnie Wagner
Läs mer om dem, och fler böcker finns på bok-sidan.
Bra länkar/källor:
Svensk
sida om kungspytons (fd kungspyton.just.nu)
Djurkliniken
roslagstull, skötselråd
Engelskt
Caresheet om kungspytons
Ett annat engelskt caresheet
Melissa Kaplans
skötselråd
Melissa
Kaplan om matvägran hos kungspytons